Lump- och skrothandlare Daniel Björk,
född 1839, avled 1924.
Foto: Länsmuseet.
Daniel Björk utanför stugan på Lustigkulla, där han bodde på övervåningen.
Huset som skymtar i bakgrunden är troligen Edgrens diversehandel, nuvarande Essem Färghandel. Han hade flera kojor och krypin utmed sin trad. Bredvid kanalbron i Lustigkulla hade han sitt lager, där han förvarade skrot och annat han kom över.
Daniel Björk, legendarisk luffare och gårdfarihandlare.
Pappa Björk – Mälarbygdens vandrande sägen
Pappa Björk var en välkänd gestalt i trakten kring Strömsholm, Kolbäck och Hallstahammar – en genuin lumpsamlare och kringvandrande luffare, alltid med sin slitna säck på ryggen och vandringsstaven i hand. Han köpte upp ben, gamla tygstumpar och annat smått och gott som kunde återvinnas – men samlade också på historier, värme och en och annan kaffekopp.
Vintertid tog han sig längre bort, ända till Torpa och Kungsör, dit han färdades över Mälarens is med spark, trygg i sin vana att läsa både väder och is.
Sitt smeknamn "Pappa" fick han av sin märkliga men charmiga vana att kalla alla kvinnor för "mamma". Det var inte ovanligt att han, med ett snett leende och glimten i ögat, steg in i stugan och frågade:
"Har mamma de glada byxorna på sig idag?"
Detta var hans kod för att luska ut om han kunde få en kopp kaffe – eller kanske något ännu bättre. Sockret tog han dock med sig själv: ur en stor snusplåtask plockade han fram ett par sockerbitar, borstade av snuset och släppte dem i koppen som om det vore den naturligaste sak i världen.
Han var omtyckt, fräck på sitt sätt, men aldrig elak. Och hans upptåg blev små legender i bygden. Som den gången han skulle skjutsas av länsman till Västerås för att sitta av böter. Med pluntan i fickan och ett stopp på Långängkrogen blev färden festligare än planerat. När vagnen väl rullade in till fängelset satt inte länsmam på kuskbocken – utan självaste Pappa Björk med länsmansmössan på huvudet. Fångvaktaren tittade frågande:
"Vem av herrarna är det som ska in?"
Björk pekade nonchalant på den sovande länsman i vagnen:
"Det torde vara den här mackapären, det."
Sådan var han – en rännstensfilosof, ett original, en vandrande skröna i eget majestät.
Kolbäck i juli månad 2025
Kurt Larsson
Källa: Svedvi Bergs hembygdsförening
Denna berättelse är ett bidrag till Västmanlands läns Museums gravvårdsinventering 2025.