Villa Strömsnäs vid Smebruket på Ribbholmen tidigt 1900-tal
Innan Gustav Vasa byggde spiksmedja vid Mölntorpsfallet fanns inget mer i grannskapet än Mölntorps gård, dess bebyggelse och bostäder för gårdens folk.
I Sverige levde folk i fattigdom och armod. Arbetslösheten var skyhög. I likhet med andra uppväxande industrier var fabriken tvingad att ordna boende för sina fattiga arbetare.
Den 30 augusti 1917 träffades ett avtal mellan Mölntorps gård och Kungsörs bleckkärlsfabrik, som då ägde Mölntorp Smidesfabrik, om köp av fem tomter på Ribbholmen. Där uppfördes flerfamiljshus med ett 20-tal lägenheter. Området kom att bli den första bebyggelsen på Ribbholmen och kallades Smebruket i folkmun.
Smebruket på Ribbholmen
Det var svårt att hålla en god hygien. Vatten fick man hämta i ån. Loppor och löss var vanligt förekommande, tuberkulos och spanska sjukan härjade mellan 1918 – 1920. 1918 grävdes en brunn på gården mellan husen och hygienen förbättrades.
Invid ån byggdes en tvättstuga och klappbrygga där Smebrukets kvinnor bykte och klappade sin tvätt. Efter tvättmaskinernas tillkomst blev där en bastu med groggveranda.
Det byggdes också en ekonomilänga, kallad Långa räckan, med torrdass och bodar. Dessutom fanns det i längan en samlingssal för böne- och fackföreningsmöten. För dem som ville hålla sig med gris fanns svinstior. I ABF:s regi ordnades ett bibliotek 1935.
Den första handelsboden, en timrad sådan, öppnades 1917 och var strategiskt belägen vid Spången över vattenfallet, en genväg från Smebruket till fabriken. Affärerna gick bra och 1928 bildades en handelsförening som byggde en ny affär. Omkring 1938 blev föreningen medlem i Kooperativa förbundet. 1944 gjorde man en betydande tillbyggnad.
Mölntorps första handelsbod 1917
Kooperativa handelsföreningen 1944
Det första egnahemsområdet med ett tiotal villor byggdes runt 1930. De flesta husen var 2-plansvillor med källare. På 1940-talet byggdes den andra etappen. Då installerade man också den nya bekvämligheten, vattenklosetter. Dessa blev sedan orsaken till föroreningen av ån och till att badplatsen fick stängas. Ytterligare egnahemshus växte på 1950- och 60- talen upp söder om Smebruket.
Fem finländare slog sig ihop 1966 och hjälptes åt att bygga var sitt hus. I sammanhanget kan nämnas att företaget vid den här tidpunkten värvade arbetskraft från Finland. Snart hade varannan arbetare i fabriken anknytning till Finland.
Det senaste egnahemsområdet byggdes över den så kallade Lergropen där man fordom tagit lera till tegelbruket.
Dåvarande Kolbäcks kommun uppförde 1956 ett pensionärshem i Mölntorp. Där fanns åtta lägenheter för gamlingar. Dock lyckades man inte fylla alla lägenheterna som istället hyrdes ut till andra bostadssökande. I mitten på 1980-talet såldes huset till en privatperson.
Kolbäck i augusti 2023
Kurt Larsson
Följ med på en turen genom Mölntorp 2011.