Gustaf Emanuell Svalling

 

G. E. Svalling & Co

Som brukligt var på den tiden såldes fabrikens produkter genom en förläggare. Här blev Svalling själv förläggare för sina produkter. Han var uppenbart en skicklig affärsman, kanske med erfarenheter från sin studietid i USA. Medaljer från flera utställningar vittnar om företagets marknadsföringsarbete: Moskva 1872, Eskilstuna 1878, Kalmar 1879, Borås 1880, Malmö 1881 och Stockholm 1886.

Transporterna var besvärliga. Strömsholms kanal var öppen endast under den isfria delen av året. Först efter 1875, när järnvägen passerade Kolbäck och vägen mellan Herrevad och Mölntorp anlagts, fick man ett någorlunda fungerande transportnät.

Trots transportproblemen var produktionen omfattande. Bokslutet för 1874 visar ett tillverkningsvärde på 79 773 kronor för borrar, liar, besman, klingor, strykjärn, knivar, floretter och ugnsjärn.

 

G. E, Svallings produkter

 

Familjen von Unge

Pehr Magnus von Unge blev alltmer intresserad av den framgångsrika smidesrörelsen. Han hade fem söner att tänka på, och alla kunde inte överta gården. När Lamberg drog sig tillbaka 1875 köpte von Unge hans andel i fabriken. Han kunde nu låta sin 29-årige son Wilhelm Magnus gå i lära hos Svalling.

Några år senare drabbades Pehr av lunginflammation och avled vid 69 års ålder. Han var änkling och hade sju av nio barn i livet. Barnen bildade Mölntorps Aktiebolag för att förvalta arvet. Sonen Peter Johan Otto, född 1850, blev disponent endast 28 år gammal.

 

Efter Svallings tid i Mölntorp

Arrendekontraktet för marken där fabriken låg skulle omförhandlas 1895. Svalling hade kunskapen, tillverkningsrätten och halva fabriken. Familjen von Unge ägde marken och den andra halvan. Ingen överenskommelse nåddes som gjorde att Svalling kunde stanna.

Syskonen von Unge övertog Mölntorps Smidesfabrik och inlemmade den i Mölntorps AB. Tillverkningen av besman, timmermansborrar och strykjärn behölls efter uppdelningen.

Den innovative Svalling, nu 58 år, tog med sig det bästa av produktionen och flyttade till Rosenfors i Eskilstuna. Där samarbetade han med fabrikörerna Liber i deras bolag, som senare såldes till Jernbolaget.

Svallings familj fortsatte att ha starka band till Kolbäck. Dottern Mia var gift med August Ericson på Kyrkbyn i Kolbäck och tre av hennes systrar hade sommarhuset Ågården vid Kolbäcksån.

Under början av 1980-talet hade den vikande byggkonjunkturen i Europa och därmed den hårdnande konkurrensen gjort det nödvändigt för Gustafsberg att drastiskt reducera arbets styrkan i Mölntorp.

Företaget ombildades återigen 1991. Dels försvann Gustavsberg som delägare, dels ändrades bolagsnamnet till Intra Mölntorp Aktiebolag. Intra Mölntorp AB bildar tillsammans med fem andra företag, Intra-gruppen A/S.

Deras affärs- och produktionsverksamhet är i all väsentligt diskbänkar och sanitetsprodukter i rostfritt stål. Namnet Intra kommer från latin och betyder: invändigt, inomhus. Embryot till Intra återfinner vi 1946 strax efter andra världskriget.

En herre från Trondheim, Konrad Lassen, grundade då Tapas Fabrikker A/S. Tanken var att starta tillverkning av tapeter. Tillverkningen kom dock ej igång. Man fick inte ihop pengar till inköp av den nödvändiga tapetmaskinen.

Konrad Lassens smala lycka var att han var gift med Nanna Friberg, en flicka från Östersund. På så sätt fick han kontakt med en svensk firma som tillverkade tvättställ och andra artiklar i rostfritt stål. Med hjälp av den kontakten och Claes Hallström gjorde Konrad 1947 en omstart av firman, nu med annan inriktning.

Företagets nya namn blev Byggeartikler A/S. Där tillverkades till att börja med byggprodukter av galvaniserad plåt men man gick allt mer över till den Östersundsinspirerade rostfria tillverkningen. Företaget expanderade starkt genom åren på den Norska marknaden. Dels genom egen växtkraft dels genom uppköp av andra företag.

1988 köpte man in sig på den Svenska och Danska marknaden genom samgående med Gustavsberg i Sverige och Juvél i Danmark. 1994 etablerade man sig i egen regi i Polen och 1996 i Tyskland.

 

Intra Mölntorp Aktiebolag

Platschefen Roland Mowitz

Roland Mowitz gör en djärv satsning.

Nästan ett sekel efter Svallings tid började robotarn göra sitt intåg. Varför inte installera en för tillverkning av diskbänkar, resonerade Roland. Kunde tekniker från Asea Robotik i Västerås lösa den svåra uppgiften så hade man en beställning.

Det lyckades efter många försök och nu står robotarna tätt i den gamla fabriken.

 

Robot i tillverkningsprocessen 2002

 

Det amerikanska företaget American Standard
letade efter exklusiv köksutrustning på Internet.
Företaget fann Intras hemsida och beställde 12 000 diskbänkar.

 

Fabriken i Mölntorp efter tillbyggnad 2002

Intrakoncernen hade 1997, vid sitt 50-åriga jubileum, 250 anställda och en omsättning av 300 miljoner norska kronor. I Mölntorp produceras då ca 140.000 enheter per år av ett 70- tal anställda. 80 procent av produktionen gick på export.

 

Räckhammare

Räckhammare är en typ av stångjärnshammare som användes för att utsmidra stångjärn till rätt form. Ovan exemplar användes i Svallings smidesfabrik.

---

 

"Smidesfabriken"
producerades av
Kurt Larsson i oktober 2026

Korrekturläsare
Johann Frimmel

PS

Svalling ska stavas med v.
Det är den historiskt korrekta och källbelagda formen.

Fabriken är nu såld. Omständigheterna däromkring redovisas när fakta föreligger. 

---