Herrgården och smedjan på förläggarens brevhuvud.

---

En historisk berättelse om Mölntorp

Det lilla samhället Mölntorp har sin historia djupt förankrad i naturens egen kraft. Det var vid ett vattenfall – kvarnforsen – som utvecklingen tog fart. Redan 1399 omnämns gården Mölnothorp i historieböckerna, en plats där kvarnen malde säd och där en smedja på 1500-talet tillverkade spik och andra järnvaror. Runt gården låg Ribboholm, Mölletorp, Västerkvarn och flera torp, en liten värld av jordbruk, hantverk och vattenkraft.

År 1622 tog industrialiseringen sina första steg när Strömsholms Vantmakeri anlades vid kvarnströmmen. Här vävdes vantar, handskar och filtar, och snart tillkom stampning av vadmal. Textilrörelsen låg tätt intill den gamla smedjan – ett tidigt industriellt kluster i miniatyr.

Den 4 februari 1871 var dagen för undertecknandet. Gården hade därmed arrenderat ut Stampholmen, en holme vid Mölntorpsfallet benämnt Kvarnströmmen eller Spikströmmen. Fallet skulle nu komma till stor nytta igen.

Under 1800-talet växte verksamheten ytterligare. Förläggaren G. E. Svalling & Co tog hand om försäljningen av de lokala produkterna och reste land och rike runt för att marknadsföra dem. Medaljer från utställningar i Moskva, Eskilstuna, Calmar, Borås, Malmö och Stockholm vittnar om en företagsamhet som sträckte sig långt utanför Mölntorps gränser.

När 1900-talet tog sin början arbetade ett 50-tal personer i fabriken. År 1913 kom en ny verkmästare – Gustaf Lundberg från Eskilstuna. Han var född 1872, son till en smed och en lärarinna, och hade arbetat sig upp från ung arbetare på Munktells till verkmästare. Med sin tekniska skolning och sitt lugna, progressiva sätt tog han över ledningen i Mölntorp och kom att spela en avgörande roll för fabrikens framtid.

År 1917 förändrades allt. Kungsörs Bleckkärlsfabrik, ledd av den driftige Arvid Hamrin, fick höra att Mölntorpsfabriken var till salu. Hamrin såg potentialen – och han såg Gustaf Lundberg. Affären slöts, och den 1 november 1917 blev Mölntorp en del av Bleckkärlsfabriken. Köpesumman var 350 000 kronor, och redan året därpå uppgick försäljningen till imponerande 658 500 kronor, särskilt tack vare skoptillverkningen.

Arbetarna organiserade sig också. Trots att en bruksagitator redan 1900 försökt bilda fackklubb dröjde det till 1918 innan Metallarbetarförbundets avdelning 242 grundades. Då hade man 57 anställda, en arbetstid på 56 timmar per vecka och en nettolön på omkring 40 kronor varannan vecka efter hyra och mjölkavgift. Solidariteten var stark – under storstrejken 1909 deltog Mölntorps arbetare trots att ingen ännu var fackansluten.

Samma år som fackklubben bildades, 1918, tog Mölntorp steget in i en större industriell gemenskap. Arvid Hamrin och Oscar Laurin drev igenom en sammanslagning av flera bleckvarufabriker, och Aktiebolaget Plåtmanufaktur (PLM) bildades. Mölntorp blev en del av en växande koncern, men utvecklingen skulle snart möta motgångar.

Efter första världskriget slog depressionen hårt. 1921 ville ledningen sänka lönerna med 20 procent och permittera arbetare. Facket vägrade, och nästan hela arbetsstyrkan stod utan arbete. Kommunen avslog ansökan om nödhjälp, och de arbetslösa fick istället arbeta med vägförbättringar – hacka, spade och skottkärra i Harbacken och Skumpa.

Trots svårigheterna återhämtade sig fabriken. En artikel i Vestmanlands Läns Tidning 1931 beskrev Mölntorp som en “60-årig industri med ungdomlig energi”. Man tillverkade 6 000 besman per år, 25 000 silar och delar till Volvo. Under 1930-talets kris klarade sig fabriken relativt väl, mycket tack vare Gustaf Lundbergs framsynthet och övergången till rostfria produkter. 1935 nådde omsättningen 735 000 kronor, och expansionsarbeten följde.

När Gustaf Lundberg vid 76 års ålder lämnade sin tjänst hade han lett fabriken i 35 år och belönats med två guldmedaljer och Vasaorden. Sonen Lars Lundberg tog över 1948. Han var bergsingenjör, modern i sin syn på personalpolitik och “du och bror” med sina medarbetare. Under hans tid fortsatte expansionen.

Under kriget tillverkades bensinfat – som mest 5 000 i månaden – men materialbristen blev till slut så svår att produktionen måste upphöra. Lokalerna fylldes snart av något nytt: diskbänkstillverkning. Maskiner från PLM:s Ulvsundafabrik flyttades till Mölntorp, och 1948 hade man hela produktionen under ett tak. Omsättningen var då 3,5 miljoner kronor och arbetsstyrkan omkring 150 personer.

1969 såldes fabriken till Gustavsberg VVS AB. Under 1970-talet växte verksamheten till 200 anställda och 350 000 diskbänkar per år. Men 1980-talets byggkris slog hårt, och 1985 tvingades man minska personalen från 123 till 83.

Nya ägare kom och gick. 1988 blev fabriken del av INTRA Gustavsberg Rostfria AB, och 1991 bildades Intra Mölntorp AB. Företaget ingick i Intra-gruppen, som hade sina rötter i Trondheim där Konrad Lassen 1946 försökt starta tapettillverkning. När det misslyckades övergick han till rostfria produkter – en inriktning som skulle föra honom, och senare Intra, till Mölntorp.

Vid 50-årsjubileet 1997 hade Intra-koncernen 250 anställda och en omsättning på 300 miljoner norska kronor. I Mölntorp producerades omkring 140 000 enheter per år av ett 70-tal anställda, varav 80 procent gick på export.

Så fortsatte historien – från kvarnforsen på 1300-talet till en modern industri med internationell räckvidd. Allt tack vare naturens kraft, företagsamhet och generationer av Mölntorpsarbetare som byggt vidare på det som en gång började med en kvarn vid en fors.

Vestmanlands Läns Tidning meddelade i nummer 13 från 1931
FABRIKEN I MÖLNTORP EN 60- ÅRIG
INDUSTRI MED UNGDOMLIG ENERGI.
Nya arbetsområden har sökts och vunnits.
Oavbruten modernisering och utveckling.

Vidare framgår av artikeln att man tillverkade 6.000 besman per år, 25.000 silar samt delar till Volvo. Man hade 62 anställda. Ett 25- tal familjer hyrde bostad av fabriken. I början på 1930- talet kom vi åter in i en lågkonjunktur. Den startade med kraschen på börsen i New York oktober 1929 och följdes av Kreugerkraschen 1932. Mölntorpsfabriken klarade sig trots allt ganska bra, mycket tack vare den framsynte Gustaf Lundberg och övergången till rostfria artiklar. 1935 hade verksamheten en omsättning på 735.000 kronor. 1936 gjordes betydande utbyggnader. Antalet arbetare var då 84. Året efter xpanderade man ytterligare. Rostfria disklådor hade blivit en volymprodukt liksom kok- och sanitetskärl. Strykjärn och skopor fanns fortfarande kvar i sortimentet.

Mölntorps samhälle med Mölntorps smidesfabrik var i början på 1900–talet i stark expansion. Arbete fyllde veckorna fram till halv ett på lördagen. På fritiden fanns inte mycket att göra annat än att dribbla med trasan.

Mölntorps fotbollslag 1915
Alex Andersson, Ivar Andersson, Bror Andersson, Gusten Sääv,
Folke Franke, Åke Ljung, Evert Larsson, Ture Ljung, Gösta Larsson, Gunnar Pettersson, Gustav Svärd och Alvar Schör

Intra 1997?.
Intrakoncernen hade 1997, vid sitt 50-åriga jubileum, 250 anställda och en omsättning av 300 miljoner norska kronor. I Mölntorp produceras nu ca 140.000 enheter per år av ett 70- tal anställda. 80 procent av produktionen går på export.