Fabriksbostäder vid Smebruket i Mölntorp

Några av de första bostäderna som fabriken lät bygga åt sina arbetare var ca. 20 lägenheter i flerfamiljshus vid Smebruket. Byggnadsåret var förmodligen runt 1880. Fabrikör Svallings hus låg i samma område. På den tiden var det svårt att hålla en god hygien. Vatten fick man hämta i ån. Loppor och löss var vanligt förekommande, även om man inte gärna ville erkänna det. Tuberkulos och spanska sjukan härjade. 1918 gärvdes en brunn på gården mellan husen och hygienen förbättrades därmed.
I omedelbar närhet till husen byggdes en ekonomilänga, kallad långa räckan, innehållande torrdass och bodar. Dessutom fanns det i längan en samlingssal för böne- och fackföreningsmöten samt ett bibliotek. För dem som ville hålla sig med gris fanns också svinstior. En del av längan brann ner på 1970- talet.
Vid ån byggdes en tvättstuga och klappbrygga där Smebrukets kvinnor bykte och klappade sin tvätt. Tvättstugan finns kvar än i dag, men fungerar nu som bastu och groggveranda.
Smebruket blev en central plats i Mölntorp. Där fanns den tidens internetteknologi, en anslagstavla. Här samlades också ungdomarna på kvällarna.

Vy av Smebruket omkring 1915 Det högra huset på bilden revs 1968 för att ge plats åt ett nytt flerfamiljshus.

Förutom Smebruket, fanns en tidig bebyggelse vid Kvarnfors. Där hade man även en bagarstuga vid åkanten. Den byggdes emellertid om till en mindre bostad 1935.

Egnahemsområden
Det första egnahemsområdet, som byggdes var på 1930-talet, var beläget vid Ribbholmens norra gräns till ån. Fabriken sålde tomterna till sina anställda, 400 kronor för 1000 kvadratmeter. Där byggdes, förutom den nya handelsboden, ett tiotal villor, de flesta i två plan med källare, där det också fanns en torrklosett.

Vy av 1930-års villorna, bilden tagen från Västerkvarnsidan.

Den andra egnahemsetappen i Mölntorp kom på 1940-talet i omedelbar anslutning till första etappen. Då installerade man också den nya bekvämligheten, vattenklosetter. Dessa blev sedan orsaken till föroreningen av ån och till att badplatsen fick stängas. Från septiktanken, ofta en enkammarbrunn där avföringen samlades upp, rann avloppsvattnet orenat direkt ut i ån.

Flygfoto över Mölntorp från 1946. Hus under uppförande på 1940-års område. 1930 års bebyggelse i mitten. Västerkvarn till vänster och Kolbäcksåns delning i bakgrunden.

Ytterligare egnahemshus växte på 1950-60 talet upp söder om Smebruket. 1966 slog sig fem finnländare ihop och hjälptes åt att bygga var sitt hus. I sammanhanget kan nämnas att företaget vid den här tidpunkten försökte värva arbetskraft från Finland. Man lyckades också till viss del. I stort sett hade nu varannan arbetare i fabriken anknytning till Finland.
Det senaste området byggdes över den s. k. lergropen, där man så sent som på 1800- talet tagit lera till tegelbruket.
I dag finns bortåt 50- talet friliggande villor i Mölntorp.

Pensionärshemmet
Dåvarande Kolbäcks kommun byggde i början av 1950- talet ett pensionärshem i Mölntorp. Där fanns åtta lägenheter åt kommunens pensionärer. Dock lyckades man inte fylla alla lägenheterna. Dessa hyrdes ut till andra bostadssökande. I mitten på 1980- talet såldes huset till en privatperson.