Säby socken ligger i Hallstahammar. Västmanland heter landskapet. Vi har Bergslagen i norr och Mälaren i söder..

Fattighusen i Säby

Fattigvården i Sverige, lite historik.
Fattigvård är den äldsta formen av samhällets hjälpverksamhet för åldringar, sjuka och barn. De äldsta spåren finns i våra landskapslagar från 1200- talet. Där föreskrevs om barnens skyldighet att vårda sina gamla föräldrar.
Under medeltiden var det kyrkans uppgift att vårda sjuka och fattiga. Kyrkan tog på den tiden upp tiondet av bönderna och en del därifrån gick till de fattiga.
På Gustav Vasas tid skulle staten mer och mer överta omsorgen om hospitals- och fattigvården. Medeln förslog dock inte till mer än sjukhusvården så fattigvården fick, ända fram till 1700- talet, förlita sig på frivillig välgörenhet.
I byggningabalken av 1734 års lag stadgades att ...alla, som i socknen bo... skulle bygga och underhålla de i 1686 års kyrkolag anbefallda fattigstugorna.
1847 års fattigvårdsförordning bestämde att förvaltningen skulle utgöras av en fattigvårdsstyrelse i var socken eller stad. De som åtnjöto fattigförsörjning blev satta under fattigvårdsstyrelsens förmyndarskap.
En förordning från 1871 föreskrev en inskränkning av hjälpen till att omfatta bara nödtorftig bärgning åt arbetsoförmögna. Rätten att överklaga ett beslut togs bort. 50 år senare kom 1918 års fattigvårdslag. Rätten att överklaga fanns nu med igen. Fattigauktioner och rotegång förbjöds. Fattigvårdslagen gällde även barn fram till 1924 då vi fick en barnavårdslag och barn skulle placeras på barnhem.
Fokpensioneringen blev under 1930- talet allt effektivare och från 1948 skulle den vara tillräckliga för de äldres elementära behov.

Fattighusen i Säby Socken.
I Säby socken fanns runt sekelskiftet 1800/1900 två fattighus. Det norra, som var beläget vid gamla Håskestavägens anslutning till Västeråsvägen nära Hörnet, det södra på en fastighet som idag benämns Sjöhaga, belägen vid vägen från Säby kyrka till Utnäslöt.
Av norra fattighuset finns inget kvar, möjligen några grundstenar. Där inhyrdes under senare delen av fattigvårdsperioden de som inte fick plats i södra fattighuset. På 1920- talet bodde i var sitt rum en, från Hällby, pensionerad ladugårdskarl, Otto, samt en gammal gumma, förmodligen en änka. Förutom de två rummen fanns en liten köksvrå. Huset eller Åhlundstugan som den också kallades revs på 1940- talet.

Otto som bodde där var ett original, som var helg promenerade till kyrkan i nyputsade stövlar. En egenhet han hade var att han inte sa tack. Han var väl ingen tack skyldig, menade han.
En filur, kallad Hällby Lasse, hade räknat ut ett sätt att få Otto att för en gångs skull säga tack. Han ordnade en insamling till ett par nya stövlar åt Otto. Dessa skulle högtidligen överräckas av prästen efter högmässan.
Prästen var med på noterna och prisade Ottos flitiga besök i kyrkan. Vägen från Hällby slet på stövlarna kunde man förstå och det var därför som församlingen vill skänka dessa nya fina läderstövlar. Otto tog emot gåvan, lade stövlarna på armen, granskade noggrant sulorna och sa.
Dä ha allt skulla vuri klackjärn å.

Sjöhaga.
Boningshuset i Sjöhaga blev uppfört och fick dagens utseende i slutet av 1940- talet. Platsen är densamma där fattighuset uppfördes på 1820- talet. Jordkällaren och ett uthus, som ursprungligen kom från Åskebro, finns kvar än idag. Vägg av liggande timmer har dagens boende funnit vid restaurering av huset. Dessutom finns en halv kvarnsten kvar på tomten, en gåva från Herr Adjunkt von Unge på Mölntorp som skänkt den som trappa allt enligt ett protokoll från 1823.
Från gamla kartor kan man utläsa att 1672 och 1760 finns ingen markering av tomt eller fattigstuga. På en karta från 1807 finns däremot en utsättning med benämningen fattigstugeplats.
Från ett sockenstämmoprotokoll daterat 22 november 1818 heter det:
Företogs till öfverläggning nödvändigheten av Fattistufvans nybyggande och då församlingens ledamöter en längre tid insett behofvet af detta hus, som Allmänna Lagen derjemte fordrar beslöts att sådan skulle uppföras på samma plats der gamla Fattigstuvan för några och fyratio år sedan stådt och...
Av protokollet kan man dra slutsatsen att det där har legat ett fattighus redan på slutet av 1700- talet. 1821 fattades beslut om stugans inredning och 1824 beslutades om en insamlingslista för inköp av en klocka åt fattigstugehjonen ...at äfven de måtte i sin stilla och ensamma lefnad, se hvad tiden lider... På en karta från 1855 finns fattigstugan och tomt på sex kappland (154 kvm) inritat.
Från husförhörslängd och fattigkassans protokoll kan utläsas att i Sjöhaga bodde upp till tio fattighjon. Där fanns flest änkor och någon enstaka karl. Men i fattighusmiljön fanns också barn och ungdomar.
År 1867 kom till fattigstugan en änka 47 år gammal med fem barn från 7 till 15 år. Fyra av barnen utackorderades efter hand och ett dog. Änkan bodde och levde där till sin död 82 år gammal. Fattigkassan budgeterade bidragen till behövande och 1885 fick de boende mellan 75 och 60 kg rågmjöl var. Dessutom 5:- som julpenning. Nyheten för året var att man fick rågmjöl och ej omalen råg. Fattighuset försågs också med ved och ris för uppvärmning.
Sjöhaga fungerade som fattighus fram till 1922 då sista änkan som bodde där dog. Därefter har stället bl. a. varit kyrkovaktmästarbostad. Familjen Johansson som idag bebor Sjöhaga förvärvade fastigheten från Säby Gård 1968.

Dagens Sjöhaga

Matsedel från Båsenberga Fattiggård i Södermanland 1891
Från år 1876 var här socknens fattigstuga. 60-70 "hjon" bodde här och drev det tillhörande jordbruket som snart utvecklades till Vingåkers ålderdomshem.(Funnen vid reparationsarbetet på nuvarande Konferensgården)