Håskesta, eller Håksta i folkmun, ligger i Säby socken, Hallstahammar. Västmanland heter landskapet. Vi har Bergslagen i norr och Mälaren i söder.

En berättelse från Håskesta

Håskesta i Säby socken är gammal kulturmark. Där finns fornlämningar. Dessutom så gick den gamla Eriksgatan intill byn. Jag var där på besök hos en gammal skolkamrat, nu en pensionerad gammal bonde. Till det obligatoriska kaffet försökte jag få honom att berätta om skatten som ligger nedgrävd i en pinnmobacke vid Håskesta. Att det fanns en skatt där fick jag höra av en annan gammal man från grannbyn. När jag nu förde det på tal mörknade min väns anletsdrag och hustrun föll mig genast i talet och meddelade att det inte alls var något att tala om. Känsligt ämne, uppenbart.
Vad jag till slut lyckades lirka ur honom var följande.
För länge sedan hade någon herreman, som förmodligen tillhörde det kungliga sällskapet på Eriksgatan, konstaterat att här i Håskesta var rätta platsen att gräva ned en skatt. Den tidens skatteplanerin, kan man förmoda. Han grävde, i maskopi med en kyrkans man, ned en kittel full med guld och ädla stenar. Platsen fick av byborna sedan benämningen Kittelbacken. Ingen tordes då försöka gräva upp och stjäla skatten. Man visste att den var nedgrävd under besvärjelser och därmed bevakad.

Ett seriöst försök gjordes senare av några drängar som först hade informerat sig om hur besvärjelsen kunde upphävas. Man fick reda på att största chansen att lyckas var om man försökte gräva vid midnatt, en skärtorsdag i fullmånens sken och under total tystnad. Man förberedde sig och vid den rätta tidpunkten skred man till verket. Efter hårt arbete med spade och spett träffade man mycket riktigt på kitteln. Nu gällde det bara att få upp den ur gropen. Oklart är om någon lät unslippa sig ett åååhej eller någon glädjeyttring men tystnaden bröts och kitteln föll tillbaks i gropen som rasade in. Skatten blev på nytt begravd.

Tiden gick och tron på mystiska krafter avtog. Vissa försök har gjorts på senare tid att komma åt skatten. Dock utan framgång. Man måste emellertid ändå ha förargat det väsen som bevakade skatten, Kittelgubben som han kallades. Oförklarliga händelser inträffade. Som exempel hände det vid ett tillfälle, då man avverkade skog i backen, att verktyg försvann från dag till annan.
Min sagesman har än i dag respekt för platsen. Ytterligare försök att få upp skatten är inte tillrådligt enligt hans bestämda mening.

Som barn var det otänkbart att ens leka där, berättar han. Kittelgubben kommer och tar er var mer än tillräckligt som förmaning, för att få det mest bångstyriga barn att ta reson.