Detta är tredje delen av berättelse om fabriken i Mölntorp och året är 1913

Den nye verkmästaren
År 1913 kom, genom krisen, också att bli ett händelserikt år för arbetarna, eller folket som det så vackert hette i bokföringsböckerna. Man fick en ny arbetsledning, en 39-årig verkmästare från Eskilstuna. Gustaf Lundberg hade rekryterats.
Gustaf Lundberg var född 1872 i Malingsbo, en bland nio i syskonskaran. Fadern var smed och modern lärarinna. Som 17-åring fick Gustaf anställning på Munktells Verkstäder i Eskilstuna. Han blev 1907 verkmästare efter teknisk skola och gifte sig dessförinnan 1902 med Hulda. Den nye verkmästaren tog nu ledningen över produktionen i Mölntorp som sysselsatte ett 50-tal arbetare.

Kartan från 1803 nu även med byggnader av senare datum inritade. 1. Existerande lider 2. Flygel till herrgården 3. Ekonomibyggnad med källare 4. Skyddsrum från 1940 5. Kvarn från 1796 6. Materialbod 7. Förtenning 8. Fabrik "f. d. kvarn" 9. Materialbod 10. Ursprunglig fabrik 1871, här utbyggd

Mölntorps Smidesfabrik omk. 1910. Vy från söder.

Mölntorps Smidesfabrik omk. 1910. Vy från norr.

Interiörbild från omk. 1920

Ny ägare

Mölntorps Verkstäder hade vid några tillfällen 1908 hjälpt det då eldhärjade Kungsörs Bleckkärlsfabrik med tillverkning av en del produkter. Dess grundare och VD, Arvid Hamrin, fick på sommaren 1917 reda på att fabriken i Mölntorp var till salu. Kontakt togs och man konstaterade att de två företagen kompletterade varann och att det i Mölntorp fanns en progressiv, orädd och optimistisk man - Gustaf Lundberg - helt i stil med Arvid Hamrin. Affären gjordes upp och fabriken kom i Bleckkärlsfabrikens ägo den 1 november 1917

Arbetarna organiserar sig
En facklig bruksagitator besökte fabriken år 1900 men han lyckades inte få arbetarna att bilda en fackklubb. Han kunde emellertid konstatera att arbetstiden var 10 timmar per dag sex dagar i veckan. Lönen var 15-20 öre per timme och ackordet gav 10-20 kronor per vecka. Hyran i fabrikens lägenheter var lite över en krona per vecka.
Det gick inte många år förrän Sverige hade sin första storkonflikt på arbetsmarknaden. Året var 1909 och både SAF och LO som organisationer var relativt nybildade. Gammalt groll låg bakom konflikten som började med arbetsgivarnas lockout i augusti. Efter en tid svarade LO med strejk och snart strejkade 300.000 man. Konflikten pågick ända fram till november samma år. På Mölntorp var ingen vid den tiden ansluten till facket. Man drogs ändå in i konflikten genom sympatiåtgärder. Man strejkade. Solidariteten med andra strejkande gjorde att de arbetare som hyrde bostad av Smidesfabriken blev uppsagda och måste flytta därifrån.

Metallarbetarförbundets avdelning 242 bildades i Mölntorp den 20 juli 1918. Det var kamraterna på Kungsörs Bleckkärlsfabrik som inspirerade till anslutningen. Vid uppropet fick man 34 medlemmar. Carl Renvall blev klubbens första ordförande. Det året hade fabriken 57 anställda som arbetade i snitt 56 timmar per vecka. Lönen var omkring 65 öre per timme eller 70 kronor varannan vecka. Dessutom fick man 10 kronor i mjölksubvention. Därifrån avgick hyra 6:25 och avgift för mjölk 35:- vilket ger en nettolön på ca 40 kronor varannan vecka. Ett återkommande ärende, under första tiden av avdelningens verksamhet, var att samla in pengar till sjuka kamrater.

Koncerntillhörighet
Vid tiden för vår berättelse, 1918, fanns i landet ett antal bleckvarufabriker. Dessa konkurrerade med varann både om kunderna och om leverantörernas gunst. Det var krig i världen och svårt att få fram råvaror. Direktör Arvid Hamrin i Kungsör hade en idé om hur man skulle tackla problemet. Om fabrikerna kunde samarbeta och specialisera sig skulle man nå fördelar både vid den egna prissättningen och vid inköpen.

Han kontaktade därför direktör Oscar Laurin på Bleckvarufabriken i Malmö och lade fram sitt förslag. Dessa två herrar bearbetade sedan de andra fabrikernas ägare och propagerade för ett samgående. Den 18 december 1918 bildades Aktiebolaget Plåtmanufaktur PLM genom sammanslagning av tre företag. Bleckvarufabrikerna i Malmö och Göteborg samt Kungsörs Bleckkärlsfabrik med Mölntorps Smidesfabrik. Till VD utsågs Arvid Hamrin.

Arvid Hamrin dog dessvärre kort därefter, den 2 april 1919. Till efterträdare för Kungsörs Bleckkärlsfabrik med dotterbolag utsågs sonen med samma namn, civilingenjör Arvid Hamrin. Till efterträdare som VD för PLM utsågs Oskar Laurin, Malmö. Ett flertal andra företag gick de närmaste åren in i PLM-koncernen.

Vy från Kolspången omk. 1915

Depression
I början av 1920-talet, efter första världskriget, gick hela världen in i en djup lågkonjunktur, en depression. Fabriken i Mölntorp skonades inte. I början av 1921 ville Direktör Hamrin, den yngre, sänka lönen med 20% och dessutom permittera arbetare. Detta var något facket ej godtog. Nästan hela arbetsstyrkan vid fabriken blev arbetslös, 26 familjeförsörjare och 12 ensamstående. Facket sökte då 3.000 kronor i bidrag från Säby kommun. Detta avslogs dock sedan Direktör Hamrin, den yngre, skrivit en inlaga till kommunnämdens ordförande och framhållit att:

på grund av minskade avsättningsmöjligheter ej högre arbetslön kunde betalas och då man ej ville godta detta kunde arbetslösheten ej anses oförvållad och därför ej något statsbidrag till de arbetslösa påräknas.

De arbetslösa fick nu gå ut i nödhjälpsarbete, vilket bestod i arbete på vägarna. Ett projekt var att förbättra vägen genom Harbacken nära Säby Gård. Ett annat var vid backen i Skumpa. Det gällde att reducera nivåskillnaderna i backarna, med hacka, spade, spett och skottkärra.