Maktens vägar
Hon är så trött av att alltid oroa sig.
Oroa sig över att rövare ska plundra matförråden.
Att hungriga upprorsmakare ska ta maten och bränna husen.
Hur ska förråden räcka hela året?
Hur ska hon göra för att inte barnen ska svälta?
Om de nya skatterna hjälper till att få fred i landet
är det kanske bäst att betala.
Medeltiden i Sverige brukar räknas från år 1050 fram till år 1523.
Många starka män ville ha makt och vara kung i början av medeltiden.
Därför var det många uppror och krig i landet.
Kungar byttes ofta ut och kunde till och med bli mördade
om någon annan ville bli kung.
De många bytena gjorde att kungens makt blev svag.
Människorna i landet blev också lidande av alla uppror och krig.
För att få mer makt krävde kungen skatt från människorna i landet.
Bönderna betalade skatter med pengar och med det som odlats på gården.
Även kött och skinn från djuren på gården och från jakten i skogen
användes för att betala skatterna.
Kungen behövde pengar från skatterna för att ha råd att anställa fler soldater.
Soldaterna kunde hindra rövare och andra människor
från att ställa till med bråk i landet.
De skulle hjälpa till att skapa fred i Sverige.
I början av 1300-talet skrevs en lag för Västmanland.
Där berättas att Herrevadsbro är en av landskapets fyra viktiga broar.
Ville man resa norr om Mälaren från de östra till de västra delarna av Sverige
gick vägen genom Kolbäck och över Herrevadsbron.
Men ännu en viktig väg passerade genom Kolbäck.
De som ville resa söderut tog vägen genom Kolbäck mot Strömsholm.
Sedan fortsatte de till Kvicksund där det gick att ta sig över vattnet.
Genom möten med människor som reste på vägarna
fick Kolbäcksborna kunskap om saker som hände i andra delar av Sverige.
I en tid utan dagstidningar spreds nyheter från person till person.
Stormän, köpmän, munkar och kungar reste alla på de viktiga vägarna.
Ryttare på hästar med blänkande rustningar.
Vackra kvinnor med färgglada kläder.
Säkert fanns det barn och unga som drömde om ett annat liv
än arbetet hemma på gården.
Att bli tjänare eller tjänarinna åt rika familjer
gav möjlighet att själv få klä sig i vackra kläder.
Möjlighet till ett annat liv.
Birger jarl och slaget
Runt honom stred männen - vänner mot fiender.
Över vattnet ekade svärdsklingornas hugg
blandat med vrål av smärta och hästars skrik.
Han kände lukt av blod och svett.
Skräcken blandades med känslan av att kämpa för rätt sak.
Birger jarls namn var Birger Magnusson.
Jarl är ett yrke och under medeltiden är jarlen kungens viktigaste man.
Kungen Erik Eriksson hade ingen son.
När han dog fanns det ingen som självklart
kunde ta över den svenska kungatronen.
Birger jarl var gift med Erik Erikssons syster.
Det gjorde att Birgers äldste son Valdemar till slut
valdes till Sveriges näste kung
Men eftersom Valdemar bara var ungefär 12 år
var det Birger jarl som styrde landet.
En grupp med människor protesterade mot den nya kungen.
De kallades folkungar och ville själva bestämma vem som skulle bli kung.
Folkungarna protesterade också mot att betala skatter till kungen.
De gjorde uppror som Birger jarl måste stoppa för att fortsätta att ha makten.
Hösten år 1251 mötte Birger jarl och hans soldater
folkungarna och deras män.
Platsen var troligtvis här där Kolbäcksån kröker sig.
Här fanns ett ställe där man kunde vada över ån – herrevadet.
En bro byggdes och platsen började kallas Herrevadsbro.
I slaget som följde besegrade Birger jarl och hans män folkungarna.
Ledarna för folkungarna blev avrättade på platsen.
Det väckte många upprörda känslor.
I gamla böcker står det mer om avrättningarna än om själva slaget.
Genom att Birger jarl dödade sina motståndare
fanns det färre som ville eller tordes göra uppror.
Birger sågs som en stark och fruktad ledare.
Det gjorde att det blev en längre tid av fred
som höll i sig under resten av Birger jarls liv.
Under freden blev kungens makt starkare
och Birger jarl utvecklade systemet med skatter.
Pengar från skatterna användes till att bygga borgar och anställa fler soldater.
Stockholm och flera andra medeltida städer grundades av Birger jarl.
Birger jarl skrev lagar som skyddade landet mot uppror och krig.
Lagarna skyddade även hemmet, kvinnorna och kyrkan.
Den som bröt mot lagarna och var ett hot mot freden straffades hårt.
De nya lagarna hjälpte till att skapa ett lugn i landet
och under det lugnet började riket Sverige att växa fram.
Medeltidens vardagsliv
Solen värmer och vattnet blänker framför honom.
Han håller i sitt metspö och känner sig dåsig i värmen.
Han tänker på slaget som far har berättat om.
Det otäcka slaget som hände för länge sedan
men alla fortfarande pratar om.
Plötsligt känner han hur hans metspö rycker till.
Han ser fisken i vattnet som fastnat på kroken.
Nu blir mor glad när jag kommer hem med fisk.
Vi vet inte säkert hur Kolbäcksborna drabbades av slaget vid Herrevadsbro.
Det vi vet är att minnet av händelsen levde kvar
hos människorna i området under lång tid.
Slaget blev en del av bygdens historia som levde vidare i sägner och berättelser.
Vi kan se spår av berättelserna fortfarande idag.
I Kolbäcks kyrka finns en minnestavla från år 1610 som berättar om slaget.
Texten på minnestavlan skrevs långt efter slaget.
Det texten berättar om är troligen minnen
som berättats i Kolbäck ända sedan 1200-talet.
Det var så viktigt att det inte fick glömmas bort.
Stora grupper med soldater och upprorsmän kunde ställa till med mycket oreda.
Soldaterna behövde mat och tog den från människor i de gårdar som de gick förbi.
Om soldaterna var fiender till folket i trakten
kunde hus och lador brännas efter plundringarna.
Soldater kunde även döda människor som var deras fiender.
Hur mycket människorna i Kolbäck påverkades av slaget
berodde också på hur länge soldaterna stannade i trakten.
Soldaterna och upprorsmän kan ha slagit läger i området innan de möttes i slaget.
Då behövde de mat till både hästar och människor.
Maten fanns hos bönderna runt Herrevad.
Under medeltiden var de flesta människorna i Kolbäck bönder.
Men det var skillnad att vara bonde på den tiden.
Livet var på många sätt hårdare.
Matförråden behövde fyllas för ett år framåt.
Bönderna odlade på åkrarna och födde upp djur som hästar, kor och grisar.
Barnen fick tidigt hjälpa till med arbetet på gården.
Under medeltiden hade man inte hagar utan tamdjuren gick fritt.
Barnen såg till så att djuren inte gick för långt bort från gården.
Det var också barnen som skyddade de tama djuren från rovdjur som rävar och vargar.
Bönderna samlade även mat från skogens växter.
De jagade i skogen och fiskade i sjöar och vattendrag.
Allt behövdes för att förråden skulle räcka under hela året.
Om kungens soldater och folkungarna tog mat från bönderna i Kolbäck,
fick många Kolbäcksbor svälta.
