Geometrisk kartläggning av Kolbäck från 1721
Själva gästgiveriet brann ner i mitten av 1890-talet och återuppbyggdes 1897 i två våningar.
I flygeln till höger inreddes 1932 tjänstebostad för landsfiskalen och där bodde 1932-1951 landsfiskal Ossian Gråberg med sin familj.
Under en längre tid, fram till 1894 var tingsrätten förlagd på Gästgiveriet. Och Kolbäcks polisstation höll till i den till högra fram till mitten av 1950-talet.
En kunglig förordning från 1561 föranstaltade om att gästgiveri med skjutsstation skulle finnas efter vägarna. I vår trakt fann vi dem i Vändle, Kolbäck och Munktorp.
Det första kända dokumentet om Kolbäcks gästgiveri daterar sig till år 1670 då en Henrik Mattson drev Kohlbäcks Kroug. Verksamheten övertogs emellertid 1845 av Kolbäcks Skjutsförening och Gästgiveri. Delägare var bönder från närliggande socknar som kunde tillhandahålla hästskjuts.
Stockholm Westerås Bergslagens Nya Jernvägsaktiebolag från år 1871 sökte lämplig terräng för anläggande av en järnvägssträckning. Framgångsrika förhandlingar med Kolbäcks skjutsförening resulterade i att järnvägen kom att dras genom Kolbäcksbygd.
När sedan även järnvägsstationen var byggd 1877 började Skjutsföreningen sälja ut sitt övriga markinnehav. Hela Kolbäcks samhälle har vuxit upp på landområde som tillhört organisationen. Den sista stora affären gjordes med Kolbäcks kommun 1950 som köpte Gästgivargården. Köpeskillingen var på 200 000 kr.
Skjutsförening hade då spelat ut sin roll och likviderades.
En betydande person för hela Kolbäck och dess utveckling under den senare delen av 1800-talet var Eric Ericsson. Han lämnade efter sig en mycket intressant berättelse som han skrev vid 79 års ålder 1913. (Det är aldrig för sent att skriva ner sina minnen)
”Några ord till mina efterkommande, om mina upplefvelser i tiden.”
”Jag föddes i Forsta Kolbäck den 21 maj 1834. Samma dag var det inkvartering då Nerikes Husarer voro på väg till storläger i Stockholm. Sådana inkvarteringar voro vanliga den tiden, två till tre gånger årligen. Min mor måste därför ligga i en brygghuskammare vid min födsel.”
Eric Ericsson berättar vidare om sin skolgång, där han har svårighet att få i sig katekesen utantill, om sina ungdomsår med de oreglerade arbetstiderna på Forsta ägor.
”Kyrkbyn som var en herrgård hade en vällingklocka som påbjöd då arbetet skulle börja och sluta. Arbetet där började kl. 5 på morgon och slutade kl. 8.”
Kanske Erik tänkte på klockan när han gifte sig med dottern till godsägaren på Kyrkbyn, Margareta Charlotta Larsdotter. Nu blev emellertid tillvaron sju resor värre. Svärfadern styrde över allt Erik skull göra inte bara som rättare över gårdsfolket utan även som bokhållare. Han skriver:
”Jag fick lära mig skriva och räkna på nytt som jag alldeles glömt vid 27 års ålder.”
Efter sju hundår fick Erik överta gården 1868. Då ändrades också hans status i samhället. Han skriver:
”På 1870 - 80 talet fick jag många förtroendeuppdrag däribland Landstingsman flera år, ordförande i Strömsholms Distrikts Lantbruksförening…”
”Ordförande i Kolbäck Gästgiveri Skjutsförenings styrelse…”
Eric och Margareta fick sju barn.
Äldste sonen August fick överta gården 1903. Han gifte sig med svärdfejare Gustaf Svallings dotter Maria från Mölntorp.
Dottern Alma gifte sig med Säby-Kalle av årgång 1873. Alma och Karls son, Karl-Axel, fick överta Kyrkbyn 1946.
Dagens ägare Andreas Ericsson fick överta gården 1975 från sin far Karl-Axel Ericsson.
Kolbäck i januari 2023
Kurt Larsson
Länk till Eric Ericssons memoarer