Text: Jan Kotschack
Dagens Nyheters förstasida den 1 februari 1927. Mordet i Östervåla dominerar kraftigt. Bilden i mitten på sidan är tagen utanför Tingshuset i Kolbäck.
Karl Karlgren-Bäck (i mitten) och landsfiskal Gråberg (t h).
Mordet i Östervåla år 1896 är ett av
Sveriges genom tiderna
mest uppmärksammande brott.
Flera personer misstänktes tidigt, men
avskrevs efter hand.
Mer än 30 år senare erkände plötsligt
en enstöring från Munktorp ogärningen
för landsfiskalen i Kolbäck.
Mordet på postmästaren
Mordet skedde 1896, men när vi nu återberättar historien ser vi att det inte bara handlar om ett brott, utan också mycket mer.
En tid, ett juridiskt system, synen på människor – och kanske också några spår in i vår tid. Låt oss ta det alldeles från början.
Mordet i uppländska Östervåla var ett rånmord begånget på kvällen den 12 februari 1896 på klockaren och postmästaren Johan Åkerlund i Åby kyrkby.Åkerlund var i färd med att sortera dagens värdeförsändelser på postkontoret – en flygelbyggnad till klockarbostaden – när han överfölls och fick ett antal slag mot huvudet, förmodligen med en yxa.
Mördaren antogs ha kommit över cirka 200 kronor. Senare hittades nyckeln till postkontoret på den frusna Åbyån i närheten och yxan som antogs vara mordvapnet i en vedstapel vid skollärarens vedbod.
En fattig utböling häktas
Kort efter mordet anhölls hästbytaren och trådarbetaren Erik ”Börstil” Eriksson från Lagbovreten inte långt från Åby. Observera angivelsen av hans två yrken, detta är en människa mycket långt nere på samhällsstegen. Samtida källor anger även att ”Eriksson var känd för ett oregerligt liv och fylleri” – kanske var han just därför en lämplig kandidat att peka ut.
På själva mordnatten ligger hans partner Greta hemma i värkar för att föda parets barn. Eriksson har gett sig ut för att försöka få tag på en barnmorska. Han har samma dag pantsatt sin klocka för att få pengar till mat, vagnshyra och barnmorska.
Kanske kommer någon att tänka på ett annat fattigt par som födde sin förstfödde i ett stall i Bethlehem?
Mordet på den högt aktade Johan Åkerlund startar genast en ryktesstorm bland människorna i det lilla samhället.
Snart viskar man om att Erik Eriksson kan vara den skyldige. Han var en utböling och tilltalades allmänt ”Börstil” vilket var namnet på den by i östra Uppland som han kom ifrån.
Utpekad, häktad – och friad
På mordnatten hade hans häst och vagn setts vid stallet en bit ifrån postkontoret. Eriksson hade varit på väg hem igen sedan barnmorskan blivit upptagen på annat håll. I stallet hade han stulit lite foder till hästen. En vecka efter dådet häktas han av länsman Bror A. Gråberg som huvudmisstänkt för dådet. På denna tid fungerade också länsmannen som åklagare.
Några bevis för Eriksson skuld kan dock aldrig läggas fram och den 3 mars 1897 efter mer än ett år i häkte friges Eriksson. Hans barn har under tiden avlidit och familjen tvingats att gå ifrån sitt hus.
Enligt tidens regler ålades av hovrätten att själv betala ersättning till vittnena i rättegången.
Nu hade dock folkopinionen svängt och ortsborna gjorde en insamling så att Eriksson kunde betala rättegångskostnaderna. Han återupptog sitt arbete som hästhandlare och ståltrådsarbetare, slutade att supa och gifte sig med sin Greta. På Dagens Nyheters förstasida från 1927 som inleder denna text ses de bägge på bild längst ner till vänster.
Kan det vara skolläraren?
En som uppenbarligen inte var nöjd med att brottet inte klarats upp är länsman Gråberg. Han övertalar änkan Amalia Katarina Åkerlund att hon ska ta initiativ till nya undersökningar, alltså en form av enskilt åtal. Denna gång riktas misstankarna mot folkskolläraren Petrus Blomberg. Han är egentligen lika högt aktad som den mördade postmästaren – men var det inte i hans vedhög som yxan hittats och kan det inte ha varit så att hans fru haft ihop det med den mördade Åkerlund?
Skvallret och ryktena dominerar i byn.
Innan denna utredning ens hinner börja avlider dock fru Åkerlund. Undersökningar (och kanske de illasinnade ryktena) leder till att Blomberg grips i mars 1904, mer än åtta år efter mordet. Bevisningen är dock svag och efter två dagars inledande förhör (som rapporteras stort i pressen) släpps Blomberg. Först den 28 november avkunnas den friande domen.
Enligt dåtidens juridiska system döms nu istället Åkerlunds dödsbo att betala staten för dess kostnader med 8 000 kronor.
En understödstagare bekänner
I slutet av januari 1927 verkar det som om mordet i Östervåla äntligen är på väg mot sin lösning.
Karl Karlgren-Bäck, 68 år, på egen begäran intagen på ålderdomshemmet i Kolbäck, erkänner då oväntat mordet i Östervåla.
Bakgrunden är att han knivskurit en av de andra åldringarna på hemmet och därför tagits i förhör av landsfiskalen Ossian Gråberg i Kolbäck, son till den landsfiskal i Östervåla som från börjat utrett mordet.
Karlgren-Bäck kallas ömsom luffare, ömsom understödstagare i de många artiklar som följer på hans erkännande. Klart är att detta är en man som vandrat på vägarna i många år, och som nu inte orkar med detta liv längre.
Dagens Nyheters utsände till Kolbäck rapporterar på hela förstasidan plus en helsida inne i tidningen. Det är stor sensation att mordet nu verkligen verkar vara på väg att klaras upp.
DN:s reporter får också vara med inne i Tingshuset när Ossian Gråberg ännu en gång frågar ut Karlgren-Bäck om mordet. Han bekräftar ånyo att han är gärningsmannen.
I Kolbäcksfotografen Gustaf Åhmans arkiv finns en bild på Karlgren-Bäck sittande inuti Tingshuset. Bilden på Dagens Nyheters framsida av Gråberg, Karlgren-Bäck och två okända män får förmodas även den vara tagen av Åhman, vid detta tillfälle. Men dagstidningarna år 1927 angav inte fotografens namn.
Mordet i Östervåla verkar nu vara på väg att klaras upp. Men nej – enligt tidens regler har brottet preskriberats året innan. Ingen kan alltså ställas till svars.
Karlgren-Bäcks bekännelse friar i varje fall de tidigare misstänkta Erik Eriksson och Petrus Blomberg. Eller?
Dagens Nyheter rapporterar om erkännandet, landsfiskal Gråberg (t h) och Karlgren-Bäck i Tingshuset. Samma kväll förs han till fängelset i Västerås.
Den misstänkte Karlgren-Bäck hinner dock knappt komma till fängelset i Västerås innan han inför fängelsedirektören tar tillbaka erkännandet. Det blir en del i ett mönster av erkännanden och förnekanden.
För knivskärningen på ålderdomshemmet i Kolbäck döms han till vård på Sundby mentalsjukhus i Strängnäs, där han avlider i mars 1928. Kort före sin död erkänner han för en sjuksköterska på nytt mordet i Östervåla. Men mordet är ju preskriberat och kan inte prövas i rätten.
Fotnot: I Sverige avskaffas preskriptionstiden för mord i efterdyningarna av mordet på Olof Palme.
Eliel Löfgren avporträtterad av Axel Fridell 1938, hans bok om fallet samt karta över mordplatsen och de adresser som kom att bli bekanta genom mordet.
Juristen Eliel Löfgren medverkade vid de tidigare processerna mot de misstänkta för mordet. 1934 kom hans dokumentärroman Klockorna i Östervåla som är ett välskrivet och fascinerande tidsdokument.
Sm politiker, under många år liberal ledamot av växelvis första och andra kammaren. Som justitieminister driver han igenom flera viktiga reformer, bl a villkorlig frigivning, rättshjälp för åtalade, rätt till litterära och musikaliska verk och avskaffandet av den reglementerade prostitutionen. Stora insatser inom det juridiska systemet.
|
|
|