Sammanställning: Rune Larsson och Kent Sjöström.
Rörledningsaffären på Östra Åvägen 13
Erik och Robert Pettersson startade Bröderna Petterssons Vagnfabrik & Smidesverkstad, som tillverkade arbets- och motorvagnar i Kolbäck. Bröderna gick sedan skilda vägar och Robert startade rörledningsaffär. 1935 gick sonen Olle in som delägare i företaget, som då fick namnet Robert Pettersson & Son.
Bevarad modell av vagn. Foto: Kent Sjöström
Rörföretaget låg i hörnet av Vallbygatan och Åsvägen i Kolbäck samt i Köping. Firman hade då flera anställda. I Köping skrevs ett avtal med Svenska Metallindustriarbetarförbundet avseende standardprislista och ackordsarbete. Rörledningsaffären på Östra Åvägen 13 byggdes 1938.
Iaket på verkstaden fanns remdrift, som aktiverade bland annat svarv och pelarborrmaskin. Foto: Kent Sjöström.
Olle Robertson vid firmabilen
Robert antog senare efternamnet Robertson och i mitten på 1950-talet slutade han att vara verksam, varefter Olle drev företaget i egen regi.
Oljeeldning blev ett kostnadseffektivt alternativ för uppvärmning under 1950- och 1960-talen. Redan 1946 förkovrade sig Olle Robertson i detta ämne och gick en kurs i ”Installationsteknik för oljeeldare” på Statens Handelsinstitut i Stockholm. Olle blev känd som en duktig specialist på installation och service av oljebrännare under hela sin verksamma tid.
Bland företagets större kunder märktes bland andra Kolbäcks Metallfabrik, Kolbäcks Mekaniska Verkstad, Surahammars Bruk och Svenska Metallverken.
Utvecklingspotentialen för rörmokare var stor under 1960-talet. Förutom utvecklingen med centralvärme saknade fortfarande en tredjedel av alla bostäder i Sverige badrum, framför allt på landsbygden. Det skulle dröja fram till 1970-talet innan de sista stadsdelarna i Sverige blev anslutna till avloppsnätet.
Olle i arbete. Foto: Rune Larsson.
Diverse verktyg. Foto: Rune Larsson
Arbetet som rörmokare var i början tungt, då rören var grövre än idag och bestod av galvaniserade järnrör, stålrör, kopparrör, gjutjärnsrör och betongrör. För att kunna bocka ett stålrör fordrades en ässja med en kolbädd, för att få materialet tillräckligt mjukt och böjbart. Grövre galvaniserade rör kunde bockas till med hjälp av exempelvis ett träd.
Ässja för kolbädd. Foto: Kent Sjöström.
Arbetsbänk. Foto: Kent Sjöström.
Rören kopplades ihop med vinkelkopplingar, T-kopplingar, flänsar och nipplar tillverkade i huvudsak av samma material som rören. På verkstadsvinden fanns fackverk för olika sorters och dimensioner av kopplingar.
Fackverk på verkstadsvinden Foto: Kent Sjöström.
Brännare för smältning av bly. Foto: Kent Sjöström.
Fixering gjordes med olika metoder som gängning, svetsning eller lödning. Materialen som användes var inte de bästa för hälsan. Avloppsrören tätades exempelvis med smält bly. Under 1960-talet lanserades lättare material av plast.
Varvreglage till remdrift. Foto: Rune Larsson.
Arbetsbänk. Foto: Kent Sjöström.
Bruksanvisning från Rörledningsaffären.
Olle Robertson var verksam i sitt företag till sin död 1999.
Fotografierna från rörmokeriet är tagna i oktober 2016, före renovering av fastigheten.
|
|
|