Nedströms slussen vid Skantzen, Hallstahammar
Arbetet med den ursprungliga kanalen igångsattes 1777 och den invigdes 1795. Det var Grimsarna som med handkraft grävde kanalen och slussarna. Dessa så kallade Grimsar kom från den värvade arméns disciplinkompani, vilket bestod av utstraffat manskap. Beteckningen Grimsar säjs komma från någon typ av grimma som arbetarna bar.
Efter att ha tjänat som transportled i ca 40 år var kanalanläggningen i bristfälligt skick och höll på att förfalla. En ombyggnad startade därför 1842. Herrevadsbro fick därmed 1858 en öppningsbar del. Brospannet över segelleden kunde rullas över till det södra brofästet. Samma år byggdes också ett brovaktarboställe vid södra landfästet.
År 1858 projekterades en helt ny bro över Kolbäcksån. Den fick sin sträckning där järnvägen idag löper över ån. Under en period fanns därför två broar. Den nya bron fick 1876 status som allmän landsväg och kunde inte beläggas med avgift, vilket varit fallet vid Herrevadsbro. Den bron togs ur funktion 1877 och i början på 1900- talet fick man tillstånd att riva norra landfästet.
Kanalen fungerade som transportled åt bruken i Bergslagen i över 150 år. 1950 gick dock det sista pråmsläpet från Surahammar till Strömsholm.
Pråm TB 143 Stockholm vid slussen uppströms Westerqwarn 1930
"Rex" med pråmsläp 1933
Herrevadsbro inför utbyggnaden av kanalen 1774
