|
|
Säby Hembygdsförening
75 år
Efter återkomsten till hembygden
har mina tillbakablickar, och kanske min tidigare rotlöshet,
gjort att jag fått ett ökat intresse för
gångna tider och för min hembygd. Jag är
sedan några år styrelseledamot i Säby
Hembygds- förening, en förening som 1999 firar
sitt 75 års jubileum. Hembygdsföreningen har
genom åren haft mycket aktiva perioder och då
varit ett centralt inslag i bygdelivet. Under andra perioder
har föreningen fört en mera tynande tillvaro.
Jag vill med detta arbete försöka dokumentera
viktiga skeenden i hembygden och hembygdsföreningens
historia i början av seklet men också lytfa
fram viktiga händelser och personer, som på
olika sätt bidragit till föreningens och bygdens
utveckling. Till grund för mitt arbete ligger samtal
med och minnen från gamla sockenbor, arkivmaterial
och litteraturstudier.
Vallby Säby 1997
Kurt Larsson
|
Säby Hembygdsförening
bildas
En solig sommardag den 10 juni 1924
sammankallade prästen Axel Ericsson några potentater
och kommunpolitiker från Säby socken till prästgården.
Det var disponent Gustaf Lundberg och Per von Unge från
Mölntorp, handlare Karl-Erik Karlsson, "Kalle
Grön", från Hällby och lantbrukare
Gustaf Andersson från Håskesta. "Här
skall bildas en hembygdsförening", beslutades
det. |
 |
|
|
Att väcka och tillvarata
intresset för hembygden och idyllen Säby i det
förgångna och i nuet blev uppgiften. Inga biavsikter
politiska eller andra betonades det. Kanske en motvikt
till de politiska och fackliga organisationer som höll
på att starkt etablera sig i samhället. Ett
samhälle med hög arbetslöshet men utan
dagens skyddsnät. I juli 1924 hölls första
mötet. Till styrelse valdes förutom de ovan
nämnda också ett antal andra aktade personer
från Säby. De var sju till antalet.
Fanns det några damer med,
kanske någon frågar. Jo det fanns det faktiskt.
I den första styrelsen invaldes: Karin Ericsson,
Säby Gård samt lärarinnan Signe Johansson.
Som suppleanter Ester von Unge, Mölntorp och Anna
Andersson, Håskesta. Som framgår av namnen
hade kvinnorna någon relation till de manliga stryrelsemedlemmarna.
Alla utom Signe Johansson men hon passade säkert
bra i styrelsen. Att hon var fruktad vittnar fler än
en av hennes elever i tredje och fjärde klasserna
i Säby mellanskola om. Hon styrde med järnhand
och rottingen var i flitigt bruk.
Otto von Unge, Mölntorps
Gård, minns henne:
-Vi var tvungna att lära
oss många psalmverser utantill och alla barnen måste
också läsa upp dem utantill.
En dag kom ett barn inte till skolan.
På lärarinnans fråga dagen efter varför
eleven stannat hemma blev svaret
-Det var vått på
vägen och jag har inga skor.
-Jag skall tala med kommunen, sa Signe.
En viktig del av föreningens verksamhet
under de första tjugo åren bestod av att stödja
kyrkan och dess aktiviteter. Ett bygdemuseum iordningställdes
också i den "utsynade" arrendatorsflygeln
till Säby prästbostad (båda privatägda
i dag). Det mer folkliga inslaget utgjordes av den årliga
sommarfesten.
Vad var det nu som gjorde att Hembygdsföreningen
var så aktiv under mellankrigsåren och att
man fick så många deltagare, flera hundra,
på sina sommarfester? Som jag bedömer det var
det naturligtvis då, som nu, en kombination av samverkande
faktorer. Utbudet av konkurrerande verksamhet var heller
inte stort. Det kan i korthet beskrivas på några
rader:
Hårt arbete från måndag
till lördag. Syndig dans i Folket Park på lördagskvällar.
Gudstjänst på söndagsförmiddagar
och kanske fotboll på söndagseftermiddagar.
Några stora personligheters sammanträffande
spelade här en avgörande roll för Hembygdsföreningens
bildande och höga aktivitet under de första
åren. En av dessa var K-E Karlsson från Hällby,
han blev föreningens ordförande. En annan var
dåvarande prästen i Säby, Axel Ericsson.
En jämtlänning född 1894 som letade sig
ner till Säby 1922 som komminister. I Säby gifte
han sig ett år senare med Anna-Lisa, dotter till
Carl och Karin Ericsson på Säby Gård.
Axel var då 29 och Anna-Lisa 22 år. Efter
att ha lyssnat på en bandupptagning av Axel Ericsson
samt läst hans krönikor och kåserier i
länstidningen drar man lätt slutsatsen att han
var en person med djupa känslor för Säby.
Axel Ericsson var också en spirituell personlighet
och folkkär präst.
En tredje person av betydelse låter
jag Axel Ericsson själv introducera genom att här
återge delar av vad han berättade på
föreningens årsmöte den 4 mars 1979.
Du kan också här
lyssna på berättelsen |
Den nyårsaftonen glömmer
jag aldrig
I den lilla kyrkan hände något
stort vid nyårsbönen, nyårsafton 1923.
Kyrkan fick en ny vikarierande organist och kantor, ja klockare,
som han själv allra helst och med stor stolthet ville
kalla sig. Vad var det för märkligt med honom?
Jo, han var nyss bara fyllda 19 år, student, ingenting
mer. Han kom som ersättare för sin äldre
examinerade bror. Kyrko- och skolrådet hade vissa
betänkligheter till en så ung vikarie. Men folkskoleinspektören
Joel Garpe var eld och lågor. Han visste, han hade
varit ynglingens konfirmationslärare.
"Ja, men han ska undervisa stora flickor och pojkar
i fortsättnings- skolan" suckade ordföranden.
"Kan han det?"
"Jajamen, han kan hålla disciplin ", sa
inspektören.
"Ja, men han ska sjunga och spela i kyrkan..."
"Ja, det kan han mycket bättre än brodern.
Säby är att lyckönska!
I högsta grad ", sa inspektören.
Vad skulle man göra? Kyrko- och skolrådet lät
pojken komma. Han kom med dunder och brak, eller rättar
sagt, han kom med himmelskt välljud.
Den nyårsaftonen i Säby kyrka
glömmer jag aldrig. Kyrkan var fylld med folk. Högtiden
skulle öppnas med solosång av den nye klockaren.
Jag minns jag stod i dörren till sakristian, med
de två gamla kyrkvärdarna bakom mig och var
skakis av nyfikenhet.
Pojken ackompanjerade sig själv på orgel. Mäktiga
toner fyllde kyrkan. Jag fick en stark känsla av
att en hel kör var i högstämd funktion.
Den äldste kyrkvärden, en gammal soldat, dunkade
mig i ryggen och viskade: "Nu har väl Säby
kyrka fått en förstklassig kantor !"
Det vill jag lova. Det var jubel och glädje att vara
präst i Säby några år framåt
och att ha en sådan medarbetare. Studentpojken,
som hux flux blev klockare i Säby, hette Set Svanholm.
Han blev sedermera hovsångare och chef för
Kungliga Operan och världsstjärna.
En yngling från den tiden
som fick erfara Set Svanholms disciplin var Tore Andersson,
Mölntorp sedermera medlem i Säby Manskör.
Tore berättar att vid ett tillfälle svor han
på skolgården, läraren hörde det,
tog honom i örat och sa: "Det där slutar
Du med". "Jag svor inga fler gånger",
sa Tore.
Kyrkvärdarna som Axel nämner här ovan var
f d soldaten Johan Mauritz Rask i Säby och lantbrukare
Carl Albert Johansson i Övernäs. |
 |
Set
Svanholm
* Född den 2 september 1904
* Studentexamen i Västerås 1922
* Organist, kantor och folkskol-
lärare i Säby 1923 - 1929
* Debut på operascenen 1930
* Gift 1936 med Ninni Högstedt
* Metropolitan debut 15 nov. 1946
* Stora framgångar på världs-
scenerna 1937 - 1956
* Operachef 1956 - 1963
* Avled 4 oktober 1964
Här kan Du lyssna
på
Set Svanholm, när han sjunger Wagner |
Säby Manskör
Som fallet var med Hembygdsföreningen
var det prästen i socknen som tog initiativet också
till Säby Manskör. Vi skriver året 1919
och prästen hette då Gustav Svedman. Han blev
själv aktiv medlem i kören som förste tenor.
Folkskolläraren, organisten och kommunnämndens
ordförande Edvin Dalström ställde upp som
körledare. Till att börja med hade han bara nio
man att brottas med, huvudsakligen fabriksarbetare från
Mölntorp. Dessvärre blev Edvin Dalström snart
sjuk och Gustav Svedman flyttade från Säby.
Men så hände något
som kom att bli helt avgörande för Säby manskör,
då och för lång tid framåt. Den 19-åriga
ynglingen som hade gjort sådan succé i kyrkan
på nyårsaftonen 1923 visade sig inte bara kunna
sjunga själv utan dessutom ta kommandot över vuxna
män. Set Svanholm var ju namnet. Han hade snart trummat
ihop 18 aktiva sångare. Mindre än två år
senare 1925 var Säby Manskör enligt expertisen
den bästa kören i länet om inte i hela Sverige.
Trots flytten till Stockholm släppte Set Svanholm inte
taget om kören. Om hans stora intresse för den
lilla socknens kör berättar Manne Nilsson född
1911 i Mölntorp. Manne har förresten fått
Västmanlands Sångarförbunds guldmedalj för
sina insatser i kören.
På somrarna när Set Svanholm
var ledig från sitt arbete i Stockholm tog han tåget
till Åskebro som då hade en egen hållplats
där tåget stannade om resenären gjorde
stopptecken. Där mötte Carl-Axel Ohlsson honom
med sin cykel, satte honom på ramen och cyklade
iväg till Säby för sångövningar.
Vid sådana tillfällen stod sångglädjen
högt i tak .
En annan sångare, Erik Johansson,
nu över nittio år gammal, berättade för
mig om sitt beslut att försöka komma med i kören.
Det var efter att ha hört körens framträdande
i Munktorps kyrka. "Dom lät som en hel orkester",
sa Erik i sitt försök att beskriva det underbara
han upplevde. Erik var kantor i Kolbäck och han blev
sedermera körens ledare under en period.
Kören gjorde tre radioframträdanden.
1936 från Eskilstuna, den 26 juli 1937 från
Odensvi vid ett jubileum till minnet av Richard Dybeck,
författaren till Du gamla Du fria... och den 12 augusti
1945 från Västerås. Programmet därifrån
sändes också till USA via kortvågsradio.
|
 |
Året
är 1954 och Säby Manskör firar 35-års
jubileum med konsert i Kolbäcks kyrka.
Set Svanholm ställde alltid
upp vid dessa tillfällen, som dirigent och solist.
Här avtackas han av Axel Ericsson. |
Tisdagen den 21 juli 1964 skriver
Manne Nilsson i sin dagbok över Säby Manskör:
Sång vid Åke Ljungs bår
Sången vid Åke Ljungs bår blev den 45-åriga
körens sista framträdande. Den dog så att
säga samtidigt med en av dess medlemmar som varit med
från början. På hösten samma år
beslutades vid ett möte i Kolbäck att nedlägga
verksamheten. Orsak: bristande nyrekrytering .
Än i dag finns gamla sångare
i livet. Förutom Manne Nilsson har vi Elon Becker
från Mölntorp samt Erik Johansson från
Kolbäck . Alla bedyrar körens betydelse i sina
liv. Själv lyfter jag på hatten för dessa
gamla kämpar. |
Mölntorps
Musikkår
Initiativtagare till att Mölntorps
Musikkår med anor från 1880-talet fick nytt
liv var en herre vid namn
August Sandberg. Han var född i Hovmantorp i Småland.
Via Grycksbo, Lessebo och Sörstafors Pappersbruk kom
han till Mölntorps Verkstäder år 1916. Han
var då 29 år gammal och samlade snart ihop de
mannar som tidigare hade spelat ihop. Sitt spelkunnande
lär han ha förvärvat i finland, där
han arbetade ett antal år.
Musikkåren fanns sedan alltid med när Säby
Hembygdsförening hade sin årliga sommarfest vid
Freden. Kåren, som mest bestod av 22 man, var aktiv
till i slutet av 1930-talet. Sedan blev det mest sporadiska
framträdanden, vid större högtider, som vid
första maj-paraderna till Kolbäcks Folkets Park.
August Sandberg och en del av hans musikanter bildade också
ett jazzband Smiling Boys som spelade i Kolbäcks Gamla
Folkets Park. |
|
 |
Mölntorp på
1930-talet
Musikanterna är f. v.
Bernhard Nilsson
Frans Pettersson
Arvid Johansson
August Sandberg
Nils Larsson
Enfrid Borg
Karl-Verner Lundell |
Sommarfesten i Säby
Axel Ericsson och Set Svanholm, som
var tio år yngre än Axel, blev ett omtyckt och
sammansvetsat team i Säby under några år.
Det var inte bara i kyrkan som de arbetade tillsammans.
Också på bröllop, husförhör och
kalas kompletterade de varandra. Prästen med tal och
predikan, klockaren med sång och musik. Båda
hade Hembygdsföreningen som plattform för den
mer folkliga verksamheten i socknen. Att en gång per
år, tillsammans med ordföranden och promotorn
K-E Karlsson, arrangera sommarfesten vid sjön Freden
var ett av målen för deras energi och smittande
entusiasm. |
 |
Från kyrkan efter högmässan
tågade ofta hundratals Säbybor och tillresta
med musikkåren i täten till en utvald backe vid
sjön Freden. På en stor affisch hade den säbyfödde
stockholmsläraren Carl Riddersporre i Utnäs konstnärligt
målat dagens program.
Affischerna finns bevarade hos Hembygdsföreningen.
Där framträdde sedan både talare, sångkören
och musikkåren. Vid något tillfälle deltog
akademiledamoten Gunnar Mascoll Silfverstolpe från
Stora Åsby, Rytterne. Festen hölls i det fria
och man kan föreställa sig att det inte var enkelt
att servera så många på det obligatoriska
kaffet. Men med K-E Karlsson och prästen som myndiga
härledare över de övriga aktade styrelsemedlemmarna
i föreningen fungerade allt till stor belåtenhet.
|
Året är 1933. Set Svanholm
med Säby Manskör vid sjön Freden |
Året är 1933. Set Svanholm
med Mölntorps Musikkår |
| Anders Yngve Pers, huvudredaktör
och delägare i Länstidningen, som också
hade sparkat boll med bröderna Svanholm på Djäkneberget,
skrev själv om årets fest i sin tidning. Tidningsnotiserna
beskriver vid ett tillfälle att omkring 700 personer
hade samlats vid sjön Freden.
Säby fick behålla Axel Ericsson
till 1927. Han flyttade till Fläckebo och blev där
kyrkoherde. Men 1938 var han tillbaks och då till
Kolbäck som kyrkoherde och fick på så
sätt också chefskapet över Säby församling.
Set Svanholm stannade i Säby som lärare och
organist till 1929 då han flyttade till Stockholm.
Efter Axel Ericsson kom Nils Kebbon till Säby som
komminister. |
De lyckliga åren i Säby
Slutligen jag vill här återknyta
till Axel Ericssons anförande på Hembygdsföreningens
årsmöte 1979. Axel berättar vidare:
Det hände en gång i USA att
ett Pan Am plan kom från ett exotiskt land, fyllt
av passagerare. En av passagerarna, en sagolikt rik gynnare,
var så nöjd med resan, att han bjöd planets
besättning och alla medresenärer till en lysande
festmiddag på ett ställe alldeles intill Metropolitan,
vars store chef också blev inbjuden. Det var åtskilliga
svenskar med på planet, däribland en liten
blåögd flygvärdinna med anor från
Säby i Västmanland. Metropolitanchefen berättade
att Metropolitan nyss hade upplevt något stort.
Den store svensken Set Svanholm hade nyss varit där
med sin underbara Wagnertolkning. Svenskarna kände
sig hedrade och den lilla flygvärdinnan kunde inte
tiga utan sa:
" Vid mitt dop hemma i Sverige sjöng Set Svanholm
flera sånger ".
Det blev tyst innan gratulationerna bröt ut och Metropolitanchefen
lär ha sagt: " Något som är värt
att minnas i vördnad och tacksamhet ".
Set Svanholm dog ung. Han blev endast 60 år. Axel
Ericsson, som av en händelse befann sig på
genomresa i Stockholm, blev kallad till sjukbädden
av Sets hustru Ninni. Axel Ericsson berättar:
Jag fann Set Svanholm, den vitale mannen,
den världsberömde sångaren, nästan
stum. Tre ord - berätta om Säby - sen blev det
inte mer. Han ville att jag skulle berätta säbyminnen
för honom. Sina triumfer runt världen ville
han inte höra talas om. Men om åren i Säby
ville han höra allt.
Set dog med sin ungdomsvän vid
sin sida. Jag är övertygad om att de lyckliga
åren i Säby inte bara var Set Svanholms utan
även Axel Ericssons lyckliga år.
Jag slutar min berättelse
med att återge en dikt som återfinns på
en minnessten vid Stora Ekeby i Rytterne, av Gunnar Mascoll
Silfverstolpe.
Hemland
Stenarna kunde jag peka ut.
Björkarna kände jag alla
och bortom dem fädernas jord
där jag hör hemma
till dess min dag är slut.
|
|
