Från Gustaf Vasas tid och fram till Karl XI utgjordes det svenska försvaret till stor del av s.k. utskrivna soldater. De utskrivna soldaterna förblev vanligen yrkesknektar under större delen av sitt liv.

Utskrivningarna vållade mycket missnöje och oro. Tvångsrekrytering var vanlig och medförde ofta, att många rymde från sin soldattjänst.
Dessa missförhållanden var den främsta anledningen till en annan militär rekryteringsprincip under 1600-talet. Den nya organisationen för infanteriet kallades ”Indelningsverket” och infördes allmänt under Karl XI år 1682. Det bestod ända fram till år 1901, då det ersattes av den allmänna värnplikten. Genom detta system skulle allmogen garanteras befrielse från de tidigare, illa sedda utskrivningarna.

Indelningsverket baserades på den principen, att gårdarna sammanfördes i s.k. rotar. Två hemman kunde tillsammans bilda en rote och underhålla en knekt. På många ställen var gårdarna små och där kunde en rote bestå av tio eller flera gårdar. Den största gården kallades stamroten och ansvarade för att roten uppfyllde sina skyldigheter. Den största delen av fotregementena utgjordes av bondpojkar, soldatsöner och överskottsfolk på gårdarna.
Kronan höll soldaterna med vapen och med kläde till uniformen, men i övrigt skulle rotebönderna svara för utrustningen.

Vid sidan av de indelta soldaterna fanns de värvade. Med värvning avses frivilligt åtagande att viss tid utöva soldattjänst. De värvade soldaterna bestod till stor del av samhällets bottenskrap, lösdrivare och tjuvar, vid vissa brott blev man t.o.m. dömd till krigstjänst.

Indelningsverket byggde på självhushållningens princip. En soldat skulle klara så mycket som möjligt av sin försörjning genom arbete på den egna jorden. Eftersom jordlotten ofta var liten och mager, var han dessutom avlönad direkt av rotebönderna, dels i kontanter, dels i naturaförmåner.

Betalningens storlek uppgjordes vid rekryteringen. Det ålåg rotebönderna att låna ut dragdjur vid plöjning och gödselkörning, ombesörja reparationer samt sköta jordbruket åt soldaterna när han var ”commenderad”.

Soldaterna i Västmanland tillhörde Västmanlands regemente med övningsplatsen förlagd till Salbohed, dit man drog en gång om året för några veckors träning.

I Amsta soldattorp i Svedvi socken med nr 85 var soldatnamnet Stark. Namnet Stark var alltså rotens knektnamn och personerna med samma namn behövde alltså inte vara släkt.

Ingegerd Norrs tolkning av ett soldattorp

Tragiska öden bland soldaterna på Amsta.

1773 kommer inflyttande från Säby socken Mathias Erson Stark född 1734. Familjen består då av Mathias, hustrun Anna Jansdotter, barnen Anders född 1768 och Lisa född 1770. Familjen utökas 1776 med dottern Maria. Mathias avgår med pension vid 50 års ålder och dör 1793 i lungsot vid 58 års ålder.

1784 får Amsta en ny soldat, Per Stark född 1760. Per har ingått äktenskap med Maria Jonsdotter samma år och paret kommer närmast från Kärrbo socken. Per dör i blodförgiftning 1807 vid 47 års ålder.

1809 kommer avskedade vicekorpralen Anders Stark född 1792 till Amsta, då endast 17 år gammal, från Sura socken. Anders är son till tegelslagaren Öberg i Sura. 1811 ingår han äktenskap med Margareta (Greta) Jansdotter född 1782 i Svedvi.
Paret begåvas med sonen Jan Erik född den 12 oktober 1812, men den lille gossen dör redan den 24 januari påföljande år, alltså vid tre månaders ålder i okänd barnsjukdom.
Den 12 november 1816 föder Greta igen en son, Anders Petter, men även denne dör den 5 februari i bröstsjukdom, 14 månader gammal.
Den 28 september 1822 får paret en flicka Greta Catharina (Caisa).

Den 30 april 1834 dör pappa Anders på Västerås lasarett i en ålder av 41 år och begravs den 4 maj. I dödboken anges bölder på benen och vattensot.

1834 kommer 24-årige ogifte Erik Mattsson Stark till Svedvi och Amsta som soldat. Erik är son till soldaten och kyrkvaktmästaren i Ramnäs, Mats From. Erik dör redan året efter den 8 december 1835 i koppor efter sängläge under 15 dagar.

Anders Stark född 1828 i Bergs socken ingår 1849 äktenskap med Christina Höglin född 1823 även hon från Bergs socken. Christina har tidigare två barn dottern Stina Josefina född 1844 i Kolbäck samt sonen Anders Petter född 1847 även han i Kolbäck. Paret flyttar direkt efter bröllopet 1849 till Amsta där Anders blir rotens soldat. Paret får nu den gemensamme sonen Johan Gustaf född 1850.
Den 28 juli 1857 dör Anders Petter i scharlakansfeber ännu ej fyllda 10 år.
Sonen Johan Gustaf född den 23 maj 1850 dör även han dagen efter sin äldre bror den 29 juli 1857.
Dottern Edla Sophia född den 14 maj 1853 dör den 26 april 1856 i frossa.
Den 17 januari drunknar fadern Anders Stark i Kolbäcksån. Kroppen återfinns först den 26 april samma år och begravs den 1 mars. Anders drunknar alltså innan den yngsta dottern ännu ej är född.
Christina förlorar sålunda först sin make och därefter tre av sina fyra barn inom 15 månader.

Vi tackar Alf Eriksson som skrivit om tragiska levnadsöden i Amsta.
Alf har också dokumenterat Munktorp i en bok som finns utgiven under titeln ”Från bergslagsbygd till mälarstrand”.

Ett tack också till Ulla Sköld, Soldatregistret Västmanland.
Centrala soldatregistret hemsida: http://soldat.dis.se/

Kolbäck i augusti 2009
Sammanställt av Kurt Larsson.

PS.

E-postmeddelande från Ulla Sköld den 31/12-09

Nu har jag fått det bekräftat.
Starkgatan ligger i Hallsta och jag har misstänkt att Starks torp låg där. Nu har jag sett en karta, Hallsta år 1765. I beskrivningen nämns Starktorpet ett par gånger, men jag kan inte se på kartan var torpet låg. Alltså bildade Hallsta och Amsta en rote och torpet låg på Hallsta ägor